Nu är slutet nära. Bara två dagar kvar i Rättvik och de börjar kännas i magen nu när rummet är totalt tomt. Idag var de städning på arbetsschemat så nu är hela pavven i toppskick!

När man blev ledig från städningen så glassade jag och Lina nere på bryggan och badade när de blev för hett. Solade visst nästan sönder min rygg idag så nu blir de till att ta framsidan imorgon när jag är helt ledig. Ska väl även träffa min diakon Elisabeth imorgon och utvärdera året på gården. Jag kommer verkligen sakna de här när jag flyttar.

Men samtidigt ska de bli skönt att flytta och få rå om sig själv på ett annat sätt än när man bor på jobbet. Jag ska väl ta och ringa chefen för bageriet och se om han har glömt bort mig lr inte för jag förväntar mig att jag ska jobba heltid från och med den första.

Nu ska jag nog ta min näst sista tur ner till samhället för att köpa hårfärg och få bort utväxten och sen röra lite på sig i hopp om att jag ska skärpa mig när de gäller träning..

Har precis kommit tillbaka till Rättvik efter att ha varit ute på volontäravslutning som i år bar iväg till Stjärnholms stiftsgård  och Oxelösund. VI började gårdagens äventyr med frukost på Annelis altan klockan sju. Efter de gick vi på morgonbön och sen bar de av! Vi packade in i bilen och vi stannade första gången i Enköping för att köpa en kaffe och glass. Sen åkte vi vidare och under tiden körde vi 20 frågor om vart vi skulle bo och vad vi skulle göra. Vi skulle bo på Stjärnholms Stiftsgård på lucka! När vi kom fram dit så åt vi lunch och sen åkte vi vidare till Boda Borg där vi skulle tillbringa eftermiddagen med att lösa gåtor och anstränga oss med att klättra på väggarna. När klockan drog över stängningstid började våra kära kollegor volontärerna undra vad jag, Nicklas och Anneli höll hus och de ropade så vackert ut i högtalarna: "Vi har en efterlysning på farfar From, mamma och Elin." Men vi reagerade inte alls på de utan vi började skratta och undrade vem som hade tappat bort farfar.. Men efter att vi var klara med de rummet vi höll på med så gick vi mot utgången och upptäckte att vi hade dragit över tiden med en halvtimme och att vi hade en trerätters middag som väntade på  Stjärholms stiftsgård. Efter den sjukt goda middagen packade vi in i rummet där vi bäddade och sen gick ut för att leka i lekparken :)

I dag så började vi med frukost och sen packade vi ut ur rummet och sen åkte vi till havet. Vi gick någon "Kulturstig" som var väldigt vacker och mysig. Efter de blev de lite fika och chill innan vi åkte vidare till Ica för att köpa oss en sallad innan nästa äventyr tog vid. Ännu en gång drog Anneli igång 20 frågor och vi kom fram till att vi skulle till ett militäriskt museum. Så vi åkte till Femöresfortet för att få uppleva hur de var som militär att leva under jorden inuti bergen under Kalla kriget. De var väldigt intressant. Men jag tappade fokus då vi skulle gå i trappor utav galler sjukt många meter upp. Jag gillar inte direkt höga höjder.. Men efter de så bar de iväg hemåt igen och nu håller jag på att avslutar mitt rum..

Men får tacka Anneli Rosén, Nicklas From och hela Stiftsgården i Rättvik, ja även de andra volontärerna, för denna fantastiska upplevelse!  

Tänk vad många minnen man får utav bara tio månader. Just nu håller jag på att packa ner alla minnen från mitt volontärår i Rättvik i en massa kassar. Innan jag går och lägger mig kommer alla dessa kassa vara väl packade ute i bilen då jag ska åka till Leksand och lämna dom där. Jag förstår inte hur jag sak kunna säga farväl till de som nu har varit min trygghet i tio månader och nu leta efter något nytt.

Nu ska man ta ännu ett nytt steg uti vuxenlivet.

Ja då har alla mina barn åkt hem igen och de blev genast tomt. Saknar att ha en anledning att få skrika lite på barnen då jag behöver de och de finns tillfälle för de. Ibland känner jag mig lite smått elak men ibland är jag bara bäst. Jag saknar genast mina små pigor och drängar. Alla var så totalt olika, men ack så fina tillsammans! Joanna och Ida Svärd var upp och hälsade på ett par dagar och de var också helt fantastiskt.

Haha vi hade då en galet bra avslut med att folk terrade mig så jag började skratta som en idiot och de gick verkligen inte att få mig att sluta. Jag skrattade så mycket att krokodiltårarna sprutade..

Nu håller jag på att försöka packa de jag ska ha med mig på våran volontärresa som vi beger oss ut på imorgon men sjukt svårt de kan vara att bestämma sig vad man ska ha med sig även om chefen har gett oss en kort packlista över de man behöver. De ska bli väldigt spännande att se vad vi kommer ut på för äventyr. Vi börjar dagen med frukost på Annelis veranda iaf sen får dom leda oss vidare under dagen!

Trööööööött! Men men.. De finns nog en anledning till de och den ska jag jag nog ta tag i och kurera.

Inatt har jag och Sannaklara legat och slagits, eller iaf jag. Kan ju konstatera att två personer i en 80 säng är lite tajt men vad spelar de för roll.

Jag vaknade sjukt många gånger i morse innan jag av panik inser att klockan började närma sig halv elva! De var bara upp och kasta på sig nägonting av kläder och skynda sig iväg till Leksand där jag skulle träffa Erica och prata om tillväxt i ekonomin. Efter de och många glada skratt om bageriet så åkte jag tillbaka till Rättvik där jag träffade Elin och Amanda och gudarna vad trevligt de var! Saknar mina små flickor.

Jag var ju och hämtade Sanna i Falun igår och när jag hade parkerat inser jag att Frankie hade varit lite busig och satt fast våra ettikettpapper i kroken där man vanligtvis brukar fästa bogseringslinan.

Nu blir de filmmys med barnen och sen sova för att jobba lite imorgon igen! :)

Du är här igen. Visst är de trevligt att träffa dig igen men de känns så oerhört konstigt. De var ju trots allt i början av januari sist, då jag sedan fick veta att du inte ville ha någonting med mig att göra. De var då jag hade oerhört starka känslor för dig. Jag ser på dig på samma sätt som förr men den enda skillnaden är att mina känslor inte är densamme. Du var den förste och hittills enda jag var riktigt kär i. Du är fortfarande lika fin och tilldragande och jag tycker fortfarande väldigt mycket om dig men nu mera åt vänskapshållet. Jag hoppas att vi inte tappar kontakten helt igen och att vi inte håller oss undan från varandra.

Är så sjukt sur och irriterad just nu.. Vad är de för nåt man har gett sig in på egentligen? Varför får man aldrig veta vad de är som gäller? Kommer allt vara som de är nu kommer jag inte få lämna gården imorgon utan måste sova kvar där tills onsdag innan jag kan åka vidare till bageriet och börja jobba halv sex. De är ju bra mycket bättre att sova i Leksand än Rättvik när man ska jobba i Gagnef.

Nu blir de god natt saga för arbetarna och sen ska jag få dom i säng och efter de ska jag fortsätta vara sur och grinig tills imorgon då jag vet vad som gäller..

Yeey! Nu är de mycket som händer på Stiftsgården. Vi hade finbesök häromdagen utav Idol- Ola Svensson.

Våra pigor har börjat arbeta på riktigt och vår andra dräng dyker upp senare idag. Vi har fyra helt fantastiska konfirmationsgrupper här och sen är de ju vi andra som jobbar med dom. Jag och Adam har fått den fina äran att vara pavveföräldrar och jag tycker att jag har hamnat pracis rätt. Nu ikväll väntas de fotbollsturnering mot konfirmandgrupperna och STGs egna lag. Detta kommer bli en spännande match

Nu böjar allting dra ihop sig mot slutet. Om ett par veckor är de midsommar och sen är vi inne på de sista dagarna i juni. Och sen väntas de en flytt som jag misstänker kan bli lite smått jobbig nu när vi har kommit varann så nära vi volontärer och arbetare.