Kyrkan är en plats för alla. Och jag märker att ju närmare jag kommer nästa helg ju mer har jag saknar mina stunder med konfirmander och andra människor jag har jobbar tillsammans med.

Jag har pratat mycket med David ikväll, en präst jag arbetade tillsammans med för två år sedan och de han sa värmde mitt hjärta ganska mycket. Att jag hade gjort ett sånt gott intryck på honom gjorde mig lite förvånad. Han hoppas på att jag ska komma tillbaka till Falun för att arbeta precis som förr i tiden och de finns ett visst intresse när man är "saknad".

Men någonting som gjorde lite ont i mig var att höra att de jag har varit med och skapat uppe i Falun är helt borta och att allt har flyttats över till Kristinegården och Grönan. Iofs så har jag vetat om att de skulle bli en flytt men vart de ledde kunde jag aldrig ha trott..

Detta samtal som vi hade var verkligen någonting som jag behövde och nu när jag åker upp så ska jag försöka träffa Elisabeth och få prata ur mig om de som jag måste få ur mig så att mitt liv i Eskilstuna kan börja bli mer positivt och lyckat. 

Jag känner dessutom att mitt engagemang för kyrkan inte har svalnat någonting sen jag flyttade från STG och Rättvik för att börja studera i Eskilstuna och de är mycket därför som jag vill komma in i styrelsen för Svenska Kyrkans Unga i Västerås stift. Och de är inte bara så att jag vill inte utan jag SKA in på ett eller annat vis :)

Satt och dividera lite med Malin om killarna i klassen och kom in på hur jag kategoriserar människor jag träffar.

Bekanta:Är dom som jag träffar nån enstaka gång eller bara sånna som passerar utan att göra ett större avtryck på mig.

Kompisar: Kompisar är dom som jag tycker om att umgås med men att de inte blir för ofta. De är dom som känner en liten del av mig och som oftast bara får uppleva mig som en glad person som tycker om alla.

Vänner: de är folk som jag trivs med och kan umgås i princip närsomhelst utan att jag tycker att de blir enformigt. Sen är de dom som vet mer om mig än vad många andra gör, ibland kanske dom vet mer om mig än vad jag själv vet. Det är till vännerna jag vänder mig till när jag har problem eller vill prata eller bara vill vara. Och de är dessa som har gjort sig förtjänade av att få vara min vän.

Men de passerar många många människor inom dessa tre kategorier och mellan dom finns de även gråzoner där jag inte riktigt vet vilket håll dessa personer går åt. Och alla jag träffar passerar nån av dessa kategorier en eller flera gånger

De blev ändrade planer med tentafesten och även om jag inte är sugen på att dricka så hade inte sällskapet varit fel. Men bara för att jag itne har varit i skolan på ett par dagar så ändras mycket utan att man får veta någonting. Som sagt de blev ingen tentafest så nu ligger jag på soffan som alltid och tittar på tv och har precis ätit en god middag. Och här kommer jag väl att förbli hela helgen.

Så nu kan man hoppa ut finkläderna och tvätta bort sminket och dö framför tråkiga tv-program..

Ensamheten börjar krypa på en igen och när man vet att man inte kan ringa dom gamla vanliga vännerna bara för att så blir de ju bara mer ensamt..

Gårdagen var en oerhört bra dag ända tills jag kom hem från Faddermötet..

Dagen började med att jag klev upp vid fem för att ta mig till jobbet. Började sju så jag hade några minuter över att ta reda på vart jag skulle vara och hur allting fungerade med stämpelklocka och vad som var skillnad på Call off och Liggande. 

Efteråt när klockan var fyra och är på väg hem får jag ett samtal från Pontus Jyrell, Svenska Kyrkan och han ville veta lite om hur de ligger till med allt inför nästa helg. Han ville höra vad ajg hade att säga om vissa saker och sen ville han berätta vad han tycker och jag är nästan säker och hoppas till tusen att de blir så som jag tror! Längtar verkligen till nästa vecka och till Dalarna och DÅM!

När kvällen närmade sig så hade vi Faddermöte inför Rookieveckorna HT 2011! De var mycket bra som kom upp i disskussionen och jag känner mig tillfreds med att vara mostern i gänget eller som jag kallar de lekmamman..

Efter mötet de är då min värld rasar samman och de blev inte bättre av att jag var på möte med Bengt och Niklas där dom berättade att jag var anmäld för plagiering, trots att de blev ett misstag, och attde inte går att göra någonting åt de. Skolans jurist kommer att ringa någon gång kommande månad där vi ska ha ett möte och prata. 

Domen kommer om en månad där jag vet vad som händer med mig, de kan vara allt från en varning till avstängning under en tid, upp till sex månader.

Efter mötet kunde jag inte tänka och tårarna brände innanför ögonen och jag gick raka vägen hem och min soffa fick ta emot många tårar som kom. Hela eftermiddagen har jag legat och gråtit. 

David övertalade mig till att gå på träningen idag och de var skönt att få tänka på någonting annat men tårarna är inte långt borta.

När jag kom hem från träningen så möttes jag av en fin överraskning som jag kunde le åt ett tag, ända tills den var uppäten och uppdrucken.. 

Tack bästa Johannes!   

känns så konstigt men jag gråter fortfarande och förstår inte hur jag ska få stopp på tårarna

Har en spännande vecka med mycket slit framför sig, inte bra att ställa upp scheman för vad man har att göra, dom har en förmåga att bli ruskigt långa

Måndag:

Jobb 07.00 - 16.00/17.00

Faddermöte 18.00

Plugga hela kvällen

Tisdag:

M&W i skolan

Möte med Bengt och Niklas

Plugg

Träning

Onsdag:

Plugg!

Träning

Torsdag: 

Mekaniktenta

Fredag:

Ladda inför Lördag

Lördag: 

Träningsmatch?

Söndag:

Sova

Träna

Huvvahuvva vilken vecka de kommer bli..

underbar dag! Har umgåtts och hjälpt syster i verkstan halva dagen. 

När klockan börja närma sig fem så blev de fort hem för att byta om och packa väskan för att sedan bege sig iväg på träning. De var en av de bästa innomhusträningar hittills och jag är så slut i hela kroppen nu efterråt :)

Nu ligger jag på soffan och tjockar mig lite med chips och dricka. Inte bra att äta detta efter träningen men de e ju söndag. 

Imorgon ringer klockan vid fem och då blir de till att bege sig till jobbet. Börjar sju och slutar fyra enligt schemat men har ajg tur så får man stanna kvar en timme extra med ob på de :) ska bli så skönt att få tänka på någonting annat än bara skola och privatliv :)

HELVETE!! Är just vad denna dag slutar med. 

Dagen började bra med att Kaptenens och Ericas lillebror kom på besök över dagen tsm med fröken D och de var trevligt. Vi var och åt lite på Peperoni och sen gjorde vi stan vilket resulterade i att jag blev ett knäskydd rikare och 200 fattigare. Men kan de underlätta träningen och göra så jag har mindre ont så är de lätt värt de!

Nu på kvällen börjar jag inse innebörden av de fina mejl jag fått ifrån två lärare och när jag kikar efter så var de inte min version av inlämningen som dom fick utan en omgjord version av en kompis. Inte bra inte bra!! Får se vilken riktning mötet går..

Våffeldagen eller Vår fru dagen som dagen egentligen står för. 

Många undrar över våffeldagen och jag tänkte att "pastor Holger" skulle få beskriva vad dagen står för inom svenska kyrkan:

Tankar inför helgen.

Idag är det Vår frus dag. Gramatiskt förleds vi lätt att tro att frun ifråga är gift med många. Annars skulle man ju säga min fru. (Vilket hon inte är!) I själva verket syftar vår fru på att frun stiger fram just på våren. Vi har anledning att tro att i kvinnorna på den tiden satt inne på vintern då det var kallt. Kvinnor fick varken cykla eller gå ut utan kjol vilket gjorde vintern kall. Så på våren ropade alla män; Kom ut kom ut, det är sol! Vår fru syftar alltså både till att hon stiger ut på våren OCH att många män sa samma sak på en gång; "våra fruar är ute nu".

Den allmänna uppfattningen att vår fru kommer från tyskans Waffel (fåffla på svenska) är antagligen en mer folklig tradition utan förankring i någon skrift. Waffel, waffel, waffel säger man snabbt och det kan låta som va fel, va fel, va fel det blev. Men det är alltså falaffel-dagen som då åsyftas och inte våffeldagen som ju vi kristna firar...

Det står ju inget i bibeln om huruvida Maria hade en bra graviditet eller inte. Samma bibel har en vers där det står att kvinnan plågas i födslovärkar, men att när barnet är fött minns hon inte längre sin smärta. Detta skrevs av en man som inte visste mycket om detta. (inte heller pastor Holger vet något om detta. red anm)