Jag har nu i några veckorförsökt tidsrapportera en viss dag från förra månaden och igår fick jag nog över att den aldrig blev godkänd! Jag mejlar kontoret och ber om hjälp och det visar sig att jag hade kommit försent med 1 minut. Hur i helvete skulle jag kunna veta att en minut skulle spela sån stor roll?? dessutom hade jag ingen aning om att jag var sen med en minut! Skitsaker enligt mig..

Julen närmar sig med stormsteg och det är väl bäst att sätta igång och leta julklappar innan alla pengar man har tar slut. Frågan som man ställer sig varje år är vad man ska köpa till alla! Har inte en susning om vad alla behöver eller vill ha.. 

Vad är  årets julklapp? 

Att man har blivit 5kg lättare på typ tre veckor känns verkligen då man helt plötsligt kommer i sina favoritjeans. Några kilon till och man gör sig bra på den Grekiska stranden om dryga månaden :)

Jag har haft rätt bra koll på hur många som läser det jag skriver och på 7 dagar har hela 8 personer tittat in! Tror jag ska ge upp bloggandet för ett tag.. Men det visar sig om man kan släppa det eller inte..

Det är på Facebook man har sina kontakter har jag hört.. JAg fick tillbaka min mobil igår och idag insåg jag att alla mina tidigare kontakter låg på just mobilen och inte på simkortet som jag trodde, detta betyder att jag inte har någons nummer kvar alls. Jag tänkte att jag slänger ut en status på FB och så skulle jag få iaf några stycken svar men inte då. Frågan är om jag orkar sitta och försöka få fram dom viktigaste på hitta.se eller om jag ska bli ofrivillig eremit och inte kunna nå den/dom jag behöver..

Ska detta bli min arbetsgivare för ett tag framöver tro?? Får svar på torsdag! :)

Nu är min mobil där den sak vara, hemma hos mig och inte ute på vift för någon lagning.Nu fungerar den som den ska igen! Dock är det en nackdel med att lämna in den på lagning, man får alltid tillbaka den i nyskick. Hur ska man kunna komma ihåg alla appar man tidigare har haft..

Stackars lilla Tova som har haft de svårt! Hon har under en period varit helt fantastisk och hur normal som bara Tova kan vara! Men för bara ett par veckor sedan började hon bli lika rädd som hon var när hon kom till oss och idag fick vi veta varför. 

Vår grannes unge och mamma var ute och gick med sin lille vovve och han började asta pinnar efter lilla Tova samt springa efter henne. Micke såg allt detta och så fort dom kom upp i trappen så fick han en riktigt utskällning och hans mamma lovade att det aldrig kommer hända igen, men det tror man ju vad man vill om...

Nu blir det Tova-terapi igen tills hon är sig själv och sedan får vi se om hon får gå ut igen eller inte!