Vi har nu kommit till ännu en prövning om hur mycket nära och kära betyder för varann.

Jag fick beskedet tidigare idag när jag satt på föreläsning och jag släppte allt. Jag såg inte längre än till mig själv, jag hörde ingen annan än mig själv, ja jag var som i en bubbla. Jag lämnade klassrummet med alla mina saker i händerna, även jackan. De var först när jag kom hem som jag märkte att jag fortfarande hade jackan i handen men jag frös inte. Tankarna var någon annanstans, hos någon annan. En person som betyder så oerhört mycket för mig. De känns så oerhört konstigt att veta att denne person ska in 7 månader i fängelse. Jag skulle själv vilja läsa dombeslutet så jag kanske förstår att de är verklighet.. (men jag vill inte att de ska vara verklighet..)

Allt är så upp och ner just nu och jag vet varken ut eller in